Vad vi håller på med

 

 

 

 

Fyraåringen säger: ”kan själv” och det säger vi också!

 

I Teater Imba är alla tre lika mycket skådespelare som vi är regissörer, författare, ljussättare, dramaturger, kritiker, fans eller maskotar. Ingen har någon bestämd roll och arbetet utgår från samarbete och lek. Precis som Storytelling, vilket är vår främsta form av berättande.

 

 

 

 

Även om vi alla är från olika bakgrunder så har vi funnit ett gemensamt sätt att arbeta: överraska varandra och oss själva.

Detta gör vi genom att konstant improvisera fram nya lekar med varandra som bjuder in till nytt material. Inom Storytelling är publiken den bästa partner man kan ha och ingen publik är den andra lik (hehe det rimmar) så förändras även våra föreställningar för varje gång.

 

Improvisation är ett ord som återkommer ofta bland oss, likaså Golvet. Dessa ord går att använda i meningar så som ”Improvisera på golvet” eller ”Nu har Christian spillt mjölk på golvet och disktrasan är borta, får väl improvisera då”.

Vad vi menar med det första exemplet är när vi sätter oss ner för att komma på vad vi nu ska hålla på med så börjar vi alltid med att ställa oss upp igen. Vi ställer oss på scenen och till slut gör någon någonting varpå de andra följer med i den lek som nu skapas.

Ibland är det värt en Oscar och i andra fall är det värt en örfil…

 

Det må vara en klyscha men det viktigaste är att man har roligt!

 

Kortfattat hur vi arbetade fram

Snuvan, Friskus och Bacillluskan: